Hyresrätten lever, och dess förkämpar.

Lite lustigt när jag skrev om det precis tidagare i bloggen. Så mötte jag Kent Warne, som berättade om sin nya bok. Oerhört intressant. Nu återstår bara att läsa boken som jag naturligtvis köpte. Bostadsmarknaden för att inte tala om ombildningscirkusen i Stockholm är så sjuk så den är svår att ta in.

En fråga till dig som litar på (eller är) "ombildningskonsult". Skulle du lita på en bilhandlare om han/hon bara fick betalt ifall han/hon lyckas sälja bilen till dig? Och det är bara en liten del i den form som ombildningar bedrivits i Stockholm. På Ordfronts förlags sida kan du med beställa boken. Det är så konstiga beslut som tas, så vi alla är inblandade. Vilket gör det svårt att nysta upp. Så det behövs fler som ser bakom "bostadskarriär", slipade försäljningsknep och hopp om klipp.


Det är svårt att säga nej när staden ger möjligheten att du får i plånboken en halv miljon. Om du raskt säljer din bostad, och har du turen kanske redan ha en sommarstuga eller har en käresta på byn du kan flytta in i så blir det ren vinst. De flesta andra har det som startplåt till en dyrare bostadsrätt/hus än man skulle haft råd innan och man blir inne i en lånekarusell. Men hur kan man rea ut bostäder till enskilda medborgare och med en air av stort mygel och båg som vi redan äger? För det ÄR vi som stockholmare som äger allmännyttan i Stockholm. 50 miljarder räknas det med att vi Stockholmare har get till enskilda hyresgäster som ombildat sina fastigheter under drygt 10 år.

Samtalet aldrig ville ta slut, vi var många engagerade som har en erfarenhet som media sällan vill känna till. Det är komplicerat och vissa händelser är nästan som beskrivning av "moderna slagfält". Vissa kommer nog rista sig in i historieböckerna mer än andra. Linjalen och Kastanjegården t ex.


Det är absolut inget fel att vilja bo i bostadsrätt. Jag kan tycka att det är en rätt fin tanke att tillsammans med sina grannar äga ett hus man förvaltar och bestämmer över och har ett rätt så stort inflytade över den lägenhet man besitter. Men till det krävs kunskap och engagemang inte bara av en själv, utan av flera. Genomgångar om vad som händer vid ombildning är att 80 % av de som sitter i styrelsen vid en ombildningsprocess har lämnat huset efter ett år. Så är man med och ombildar så bör man vara beredd att sitta i styrelsen för en bostadsrättsförening.

Även om det är det omvälvande att gå igenom en ombildningsprocess, oavsett hur utgången blir så ställs grannar ställs mot grannar och för många flyger den trygghet man känt sin kos. Även då det inte varit ruggiga metoder. Ombildningsprocesser verkar för övrigt ta fram de sämsta hos vissa av oss människor. Jag är personligen oerhört glad över att vi lyckats hålla oss något civiliserade. Och det som varit går att glömma så här ett år efteråt.

Musik är helande. Lite senare spelade Johan Johansson och Sanna Carlsstedt. Underbart. Och med ett stort knytisbord så alla blev mätta gick vi hem med glädje, nya vänner och hopp.