När ett elände försvinner så kommer ett annat, det gäller att ha hopp!

Istapparna utanför 55:ans port är numera borta. Hoppas inte snön rasar ner över de som ska in i porten. Porten ligger lite utsatt i en skarv. Nu är det fler koner uppsatta vid ett par stuprännor i vårt kvarter.

 

Inte för jag har riktigt koll på hur det ser ut utsidan på vårt kvarter, men dessa istappar (på väg till tvättstugan i grannkvarteret) slår nog oss.

Fast det som dominerar som vinterdekorationer är inte snölyktor och snögubbar som tidigare år, utan denna syn möter oss boende just nu. Och då kanske vi ska vara glada att det är kallt och vi har en vinter som aldrig tycks ta slut...

  

  

utanför 57:ans port står dock en soptunna. Men det ser lite löjligt ut när nästan alla andra portar har ett par stycken fulla sopsäckar utanför.

Fast så här sent på onsdagskvällen så är dödläget brutits i sopkonkonflikten, även om det inte alls är klart. men sopor ska vara hämtade på måndag från stadens gator och en partstillsatt arbetsgrupp ska se över arbetmiljön. Och de är bra. Självklart ska sopåkarna ha bra arbetmiljö och arbetsvillkor. Men vi boende ska ha ett bra boende med.

SvD skriver att staden är beredd med akuta sopcontainrar. Och förklaringen till varför det ser ut som det gör på vår gård. Det är sorterat kilovis enligt avtal och arbetsmiljöregler.

Och ABC nyheterna har även de Kärrtorp som exempel i följande inslag:


Man kan ju önska att vi förekom i media i roligare sammanhang. Men det beskriver å andra sidan en verklig bild som vi har det och som jag skrivit om långt innan sopkonflikten drog igång härom veckan efter målet i arbetsdomstolen.

Mycket snö är det denna vinter. Några bilder att se på i sommar när detta kommer att kännas som en dröm.

 

Snöröjarna är eftertraktade varelser, man kunde ju tycka att de respekterades då med som att inte parkera när det är städnätter...

Men hav hopp, tids nog är det vår!